Jantelagen

I Sverige ska man va lagom, man ska ha lätt för att anpassa sig och samarbeta. O nåde dig om du sticker ut och verkar tro att du är nåt!
Det är synd tycker jag. Istället för att drivna människor som jobbar hårt för att ta sig nånstans och som är bra på det de gör får cred för det så missunnar man ofta dem sin framgång.

Min mamma är på mig så fort det dyker upp en chefstjänst att jag ska söka den, men jag har aldrig känt att det är nåt för mig. För även om jag gör ett bra jobb så skulle mina hjärnspöken va på mig att "hon ska inte tro att hon är nåt bara för att hon helt plötsligt är chef". När vi på mitt målsamtal förra vecka kom in på hur min chef kan pusha mig att söka nya utmaningar så sa jag det att jag skulle vilja prova på en tjänst/uppdrag med större ansvar om tillfälle ges. Chefen blev glad att höra det då även hon haft tankar i de banorna. För även om jag trivs på mitt jobb, jag når mina mål och är bra på det jag gör så känner jag mig inte alltid så stimulerad. Kändes helt ok att gå ut från det samtalet och nu ska jag jobba med att få en bra balans mellan mitt höga självförtoende och min lägre självkänsla.

"Jag kan flyga, jag är inte rädd"

Filmtajm, Australia ikväll, måndag i morgon!

//Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0