So long!
Har efter lite funderande bestämt mig för att lägga ner denna blogg. Det är dags att gå vidare, dags att lämna äventyren på Stonebridge Road och fokusera framåt. Kanske den uppstår igen, någon annanstans, i en annan tid.
Till dess, so long, Sara is signing out!
<3 <3 <3
//Sara
Me no like
Jag gillar mina kråksparkar runt ögonen, jag kan leva med påsen på magen för där inne har de bästa i mitt liv legat, jag börjar tom vänja mig vid de längsgående rynkorna i pannan. Men något som jag VERKLIGEN inte vill förlika mig med är färgen på mitt hår nu när det äntligen börjar växa ut efter massfallet.
Ok, en smärre överdrift kanske men såhär är det. Sist jag var hos frissan så lät jag bli att färga håret, utväxten är ju ändå nästan samma färg som resten. Eller? Dagen efter när jag har fixat håret och lägger sista sprayen så ser jag det, eller är det en synvilla, kanske ljuset lurar mig. Jag lutar mig längre fram, tar fram pincetten, drar loss det.....ETT VITT HÅRSTRÅ!!!! Där fick jag för att jag tänkte jag skulle spara lite pengar...i morse hitta jag tre till :´-(
Lika bra att ta en sväng förbi färghyllan på ICA nästa gång...sparar pengar och lurar mig själv några år till :-)
//Sara
Den sista sommardagen...
MEN, som Tony Irving säger, för några veckor sedan kom tropikerna till lilla Nypan. En sol som sken från en klarblå himmel och luftfuktighet som steg through the roof gjorde att vi styrde kosan mot....mor och far där vi tillbringade dagen med målarpenslarna:
Hoppades på att tropikerna kunde stanna även till söndagen...men nähä då...blev picknick och fiske i skärgården ändå. Vi hade en stooooooooor firre, vi snackar middagssize, på kroken men fick tyvärr se hur han simma iväg med krok, lina och flöte :-(
Nu är det höst på mornarna när jag går till jobbet...kan vara härligt det med, iaf de dagarna som solen skiner :-)
//Sara
I huvet på en 6,5-åring...
-Lilleman ser Östersjöreklamen på TV
"Om ingen uppfunnit tjuvar och poliser så hade alla människor haft pengar"
-Reflektion kring hur dum var inte den som kom på det.
"Nu förstår jag hur tvätten känner sig inuti maskinen"
-Lilleman till mormor i bilden på väg hem från Kolmården. Ute öser regnet ner.
Tänk om man kunde krypa in och läsa allt som snurrar i huvet på han och som aldrig kommer ut genom munnen <3
//Sara
Write a retraction
Diskuterade mitt senaste inlägg med kollegorna på lunchen och fick då nya fakta som gör att jag "måste" skriva en dementi.
Harkrankar och bromsar gör visst nytta. De ingår i näringskedjan som jag också är en del av. De är mat till småfåglar, som flyger in i glasrutor och kolar och förmultnar och blir till jord. Ur jorden växer gräs som korna äter. Från korna får vi mjölk, som blir till fil som jag äter till frukost.
SÅ om inte harkrankar och bromsar fanns så skulle jag inte få någon frukost.... OK?! *s*
Äta eller ätas? Livets näringskedja ;-)
//Sara
Småkryp
Harkrankar (Tipuloidea) är en överfamilj myggliknande insekter som omfattar åtminstone 14 000 arter. Harkrankar kallas långbenskrankar i norra Sverige (Kåggamoy i Piteåtrakten), skängelmy i Jämtland, hästmyggor i mellersta Sverige, skrangelmygga i Småland och harskrank eller långben i Skåne. Harkrankarna känns igen på sina mycket långa ben och kan vara allt från 2 millimeter ända upp till 100 millimeter långa. (Källa: Wikipedia)
Övrig information om dessa långbenta småkryp: De är irriterande uppe vid taklisten när jag ska sova på kvällen, de flyger upp i hundratal när jag klipper gräsmattan och de gör absolut ingen nytta.
Fästingar (i Finland även skogsbässar) (Ixodida) är samlingsnamnet för en grupp små vinglösa spindeldjur. Fästingar är parasiter som lever på att suga blod från däggdjur, fåglar och ibland även reptiler och groddjur. De två stora fästingfamiljerna utgörs av hårda fästingar (Ixodidae) och mjuka fästingar (Argasidae). De hårda fästingarnas har ett skal av kitin, och det är med dem som det svenska ordet fästing vanligen associeras. De mjuka fästingarna suger blod under minuter eller timmar, till skillnad från de hårda som borrar sig fast och suger blod under flera dagars tid. Den tredje fästingfamljen - Nuttalliellidae - förekommer bland annat i Afrika. (Källa: Wikipedia)
Övrig information om dessa blodsugande vidriga småkryp: De bär med sig sjukdomar som kan vara livshotande om man inte har vaccinerat sig och sina kära för tusentals kronor, de frambringar hysteri när de bitit sig fast i storebrors hår och ska tas bort och de gör absolut ingen nytta.
Bromsarna är kraftigt byggda och har ett stort huvud och stora, skimrande fasettögon. Mundelarna är stickande och sugande. Beroende på art varierar längden från 6 till 30 mm. De är snabba flygare; fäbromsen kan komma upp i en hastighet av 60 km/h. Bromsar är blodsugande insekter, som anfaller idisslande däggdjur, hästar och människor. Det är dock endast honan som suger blod, vilket hon behöver för att utveckla sina ägg. Hannarna lever huvudsakligen av blommors nektar. Bromsarna genomgår fullständig metamorfos, det vill säga att äggen kläcks till larver som måste äta och växa innan de kan förpuppa sig och förvandlas till vuxna insekter. Utvecklingstakten bestäms till stor del av temperaturen. (Källa: Wikipedia)
Övrig information om dessa strandfridsstörare: De "suger" inte blod, de sliter loss stora köttstycken som blir till stora variga bölder på ställen som man inte når att klia och de gör absolut ingen nytta.
//Sara
velar hit och velar dit...
Har dock varit lite tveksamt inställd till hela grejen sedan jag innan midsommar var tvungen att kapa av håret pga kraftigt håravfall. Ytligt och fåfängt? Javisst! Men ska man lägga några tusen för några foton på en skiva så ska man välan va nöjd oxå? Men å andra sidan så vill jag så gärna göra det här. Har kompisar som varit iväg och berättat hur kul den varit.
Denna triviala kamp har då pågått inom mig ett tag och igår kände jag bara att NÄÄ jag bokar av, känner mig inte i form och behöver pengarna till annat just nu...Jag ska fortfarande genomföra min egodag, men först ska håret få växa till sig, plånboken likaså och solbrännan, den går ju att fixa till på artificiell väg ;-)
//Sara
Fruntimmersveckan
Alla som sticker näsan utanför dörren vet att denna vecka är undantaget som bekräftar regeln. I alla fall i min landsända. I snart 5 veckor har solen strålat ner från en klarblå himmel. Nu håller jag bara tummarna för att det håller i sig ett par veckor till. Det är ju nämligen så att jag är en av dem som jobbar dessa vackra, varma dagar. Nja, så mycket synd om mig är det inte, har ändå haft tre veckor ledigt redan.
Det jag skulle komma till är att det denna vecka är fruntimmersveckan, och igår var det min dag. Resten av familjen är iväg på en mini-camping semester och när jag kom hem på eftermiddagen väntade denna söta överraskning på mig <3
//Sara
18 steg
I vårt gamla hus har vi en gammal trapp. Man kan inte smyga i gamla trätrappor. Framförallt inte när det är varmt ute. Första trappstegen knäpper alltid litegrann men ju längre upp, eller ner, man kommer desto mindre knarrar det. Fast just nu, med hettan som är så smäller det i varje steg hela vägen ner. Det känns som om det dånar som när man fäller skogens största fura när jag försöker smyga ner på morgonen för att inte väcka familjen som, lycko dem, har sommarlov.
//Sara
Om jag hade pengar...
Har scannat Tradera flera dar nu eftersom jag så hemskt, jättegärna vill ha en Odd Molly Grandma's coat. Trodde jag kunde hitta en till skapligt pris. Men 1500 spänn i begagnat skick. Jag blir lite snål, finns för många andra hål att stoppa pengarna i...men visst är den fin...
Sen har jag en efterlysning. Lilleman har inte knäckt cykelkoden ännu men är för stor för att sitta i barnsadel. Detta innebär att längre cykelturer går bort för att sitta på pakethållaren längre turer gör ont på hans lille rumpa *s*. Hittade en cool grej på webben som heter co-pilot, har sett den live med och det verkar vara en smidig lösning. Då den, förhoppningsvis, bara kommer användas en säsong vill jag inte köpa en ny, har förgäves letat på Blocket och Tradera. Nån som kan tipsa eller kanske har en skräpande i garaget??
//Sara
Scary!
Jaha. Idag skulle jag då alltså ha skrivit några jobbansökningar och gjort klart veckans ekonomiuppgifter. Nu är inte dagen slut ännu men det känns som att det kommer få vänta till i morgon. Istället så har jag:
- Målat tånaglarna
- Målat fingernaglarna med, hoppas, hoppas de håller ett tag nu. Hårvitaminerna gör underverk även för naglarna :-)
- Krossat storebror och hans vän i minigolf! (Vaddå jag är mer än dubbelt så gammal och borde veta bättre?? En match är en match)
- Bjudit förlorarna på fika och låtit dem stå i spelbutiken en stund så nu är de nöjda o glada igen :-)
- Glömt köpa pastan till middagen, det får jag göra lite senare.....mental notering om detta! Glömmer allt nu förtiden. I söndags la jag ner lite fickpengar till lilleman i hans plånbok och sa till min syster när de hämtade honom att den låg i hans rygga. På kvällen hittade jag den på köksbordet! När jag tänker efter så hände nåt som avbröt mig mellan att lägga pengar i plånkan och lägga plånkan i ryggan så jag glömde helt bort det. Detta händer läskigt ofta nu förtiden. Jag har tid hos prattant i morgon, förhoppningsvis ska vi kunna bena ut och organisera upp mitt röriga huvud.
Himlen är fortfarande skittråkigt grå och det småduggar lite. Men melankolin från i morse är på väg att släppa sitt grepp om mig. I morgon drar jag och storebror på spa, det ska bli skönt!
//Sara
Himlen är skittråkigt grå...
Depp, depp, det här duger inte. Om inte annat så kan jag ju iaf dyka ner i min bok. Kan ju inte göra nåt åt vädret iaf...Återkommer förhoppningsvis med en roligare rapport en annan dag...
//Sara
Saknar
//Sara
Nypan-Berg-High Chaparall-Gislaved-Götet-Ullared-Österlen-Växjö-Ljungsbro....o hem igen :-)
- 1 familj
- 1 6 meter lång husbil
- 1 vecka sol och värme
Me like campinglivet. Tillsammans med min familj har jag i shorts o linne med håret i tofs och utan en gnutta smink lallat omkring på olika campingplatser i södra Sverige. Kryddat med korta stopp hos goda vänner. Inget gör att man sover så gott som när regnet smattrar mot husbilstaket eller känslan av lugn som sprider sig i kroppen när man blickar ut mot den spikraka horisonten där havet och den klarblå himlen möts.
//Sara
I vår familj är vi 4 personer...
Ett vykort med denna text prydde vårt kylskåp när jag var barn.
Riktigt så illa är det inte hemma hos oss, snarare tvärtom. Ibland när jag hör mina kollegor prata om sin män och hushållssysslor så inser jag att jag är lyckligt lottad som har en man som både städar och lagar mat <3
Ikväll är han dock inte hemma så det var för en gångs skull jag som greppade dammsugaren och drog av hallen efter att barnen somnat ikväll. Låter som om jag aldrig städar när jag säger så, så för att göra mig själv rättvisa ska jag väl säga att mitt uppdrag vanligtvis är plocket o dammningen ;-)
Vi är, som sagt, 4 personer i vår familj. Men när man kollar ut över skolagret i hallen så skulle man kunna tro att vi är ett helt kompani:
Fast för att vara rättvis så ska jag väl säga att 1 par är mannens, 2 par är lillemans, 2 par storebror....och hela 8!! par är yours trulys *s*
På tal om skor så kunde denna konversation höras på väg till skolan för ett tag sedan:
Lilleman: Hur många rosa skor har du mamma?
Jag: Två par är det väl? Gummistövlarna och basketdojjorna.
Lilleman: Nä det är flera..
Jag: Tre par blir det om du räknar gympaskorna som har rosa ränder..
Lilleman: Jamen, sen har du ju de där som är rosa inuti!
Observant liten man *s*
//Sara
