Seans
Men om jag nu skulle välja att tro på det...så hade jag ikväll kontakt med en av mina favoritpersoner <3
//Sara
Från viktmål till tidsmål.
En jobbarkompis tipsade mig om att man på iForms hemsida kunde mäta upp sin runda,längd och beräknad kaloriåtgång ;-), så härom dagen la jag upp en 5 km runda och mitt mål är att innan start ta mig runt på denna på max 30 minuter.
Idag är det lördag, solen skiner och inget står på schemat så det var bara att snöra på sig löparskorna och ge sig iväg. Första kilometern gick bra, andra med. Längs vattnet fick jag världens motvind och efter en stund saktade jag ner till en hastig promenad. Väl hemma stannade tiden på 37 minuter och med tanke på att jag nog gått 2 av 5 km så får det väl räknas som en ok tid. Men vad jag inte förstår är detta, varför ska det vara så svårt att pressa sig igenom en halvmil när man springer själv när det går så "lätt" men en massa okända människor omkring mig? Eller jo, det förstår jag väl egentligen. I min ensamhet är det ingen som ser om jag "fuskar" lite, vinnarskallet och tjurskalligheten kommer bara fram i flock. Så vi får välan se när jag springer i mål den 3 juni, om jag nåt mitt mål :-)
//Sara
Nu e det fredagsmys
Jag avskyr verkligen den "låten", och jag blir så less på alla fredagsmyskommentarer på fejjan. Men likt förbannat så går jag o nynnar på jingeln framemot eftermiddagen och det närmar sig hemgång.
Men nog är det bra mys(igt) när man sjunker ner i soffan efter middagen och iklädd hemmauniformen norpar från barnens chips(vad annars?)skålar :-)
//Sara
When all else fails.
Vem bestämde att sport har högsta prioritet på TV?? Varje vår får "mina" program flytta på sig för att vi istället ska sitta och glo på ett gäng skäggiga karlar som jagar en liten svart gummiklump. Det finns ju sportkanaler, som inte är via satellit, varför inte sända alla dessa ändlösa matcher på de kanalerna??
Anyway, denna gråa, kalla, regnsnöiga aprilkväll när det då INTE visas Criminal Minds på TV sjunker jag ner i soffan med en av mina favoritfilmer. Den här kan jag se om och om och om igen...so, when all else fails ;-)
I morgon är det fredag och jag har en date med saxen och färgbyttan hos världens bästa Anna *jäj*
//Sara
Om och om och om igen på min Spotify just nu <3
|
|
Somewhere over the rainbow- way |
Har gjort nytta för både kropp och själ.
I morgon är det tillbaka till vardagen, o efter de senaste dagarnas äventyr så ska det faktiskt bli ganska skönt :-)
//Sara
...eller vad lite aska i atmosfären kan ställa till med.
Vi kommer ut till flygplatsen, vi äter lunch och passerar genom säkerhetskontrollen. Jag har läst ut min bok under vår tid i Paris men hittar British Vouge i kiosken, den ska nog räcka till flygresan. När de i högtalarna börjar prata om att flyget till Oslo är försenat och sedan inställt så är det inget som jag lägger större vikt vid, jag ska ju inte till Oslo. Efter en stund nås vi av informationen att samtliga eftermiddagsflyg är inställda på grund av den vulkaniska aska som finns i atmosfären. Min första tanke är att, det här händer inte, inte igen. För fem år sedan fastnade vi i Paris på grund av dimman men kunde flyga ut dagen efter. Den här gången kommer det nog inte lösas lika lätt, ingen vet åt vilket håll askmolnet rör sig eller hur lång tid det kommer ta innan det försvinner. Min andra tanke är att "nu skulle man haft en Iphone med instant access till webben". På bussen in till Paris igen ringer vi till Sverige och infar om läget, och ber dem kolla alla möjligheter till att få hem oss så fort som möjligt. Vi får ganska snart reda på att det går ett tåg från Paris på kvällen, destination Köpenhamn. Problemet är att det inte går att boka från Sverige, men nu vet vi i alla fall att vi ögonaböj ska bege oss till Gare de l'Est. Väl där får vi veta att nattågen är fulla, men att det finns plats på dagtåget dagen efter..eller tjejen kan boka oss så långt som fram till Hamburg, resten av vägen måste vi boka själva. Vi letar reda på ett nytt hotell, försöker förgäves boka biljetterna till Köpenhamn men får från Sverige veta att flera av mannens arbetskamrater sitter fast i Frankfurt. Vi gör gemensam sak av det hela och när vi efter en lång dag somnar in under takåsarna bredvid Canal St Michel så har vi även bokat plats på färjan från Kiel som ska ta oss till Göteborg. Där kommer världens snällaste svärfar att plocka upp oss och ta oss hem. (Kan tillägga att det var han som fick hämta upp oss då för fem år sedan oxå, men då kom vi iaf till Arlanda)
Efter en tidig morgonpromenad genom ett sovande Paris sätter vi oss på tåget som via Starsbourg ska ta oss till vårt första byte i Karlsruhe. Fransoserna är ju inte kända för sin punktlighet eller ordning utan kanske mer för att kunna prata sig ur vad som helst men so far så flyter allt som tåget. I Karlsruhe sätter vi oss på nästa tåg som via Frankfurt och Hannover ska ta oss till Hamburg. Planen är att vi ska hoppa av i Hannover och där bli upplockade av mannens jobbarkompisar men när det visar sig att tåget går ända till Kiel så bestämmer vi oss för att köra på tåg hela vägen fram. Det är nu jag börjar inse vidden av detta ask-moln, det är människor överallt på tåget, restaurangvagnen är smockfull, det sitter folk i korridoren och till och med mellan vagnarna. Framme i Hamburg visar det sig att tåget inte går längre men att ett tåg till Kiel avgår från plattform 8 en kvart senare. Tre gånger hör vi tre olika personer informera om att tåget till Kiel avgår från plattform 8 klockan 15:50. Så ni kan ju tänka er paniken när vi kommer till plattform 8 och det inte står något tåg där, och ingen av personerna på perongen ska till Kiel. Av tyskarnas militäriska ordning ser vi intet. Till slut hittar vi en kvinna som ska till Kiel och på plattform 7 står ett tåg som ska till Kiel klockan 16:20...o visst vi kommer till Kiel via varenda liten mjölkpall i norra Tyskland 40 minuter efter utsatt tid. Väl på båten kan jag pusta ut och efter en drink i baren är knuten i magen så gott som borta. Vi tillbringar en trevlig kväll på båten och äter som vanligt för mycket på buffén innan vi vaggas till sömns av vågorna.
Klockan halv två på lördag eftermiddag, 45 timmar efter utsatt tid är vi äntligen hemma hos barnen igen. Några saker som jag är extra tacksam för är att jag inte är 19 år och hade festat upp mina sista pengar innan hemresan, för även om de extra dagarna gjort ett stort hål i plånboken så känns det tryggt att ha ett kreditkort vid såna här tillfällen. O det finns de som har det mycket värre och som inte tagits sig hem ännu, mannens chef t ex som skulle komma hem från Thailand i torsdags sitter på Cypern, o därifrån går det inga tåg.....
//Sara
Att möta våren i Paris...
Att sitta bakom solglasögonen och se hela världen passera förbi, jag kan sitta i timmar och förundras över hur en trång trottoar med några stolar och bord snabbt förvandlas till en mysig uteservering.
Vi tillbringar några sköna, soliga dagar i den stad som blivit vår favorit och som vi som sagt återvänt till om och om igen. Efter att ha stillat vårt Paris-sug för denna gång så beger vi oss till flygplatsen för att fara hem...
//Sara
Lite andlighet en härlig solig vårsöndag som denna.
Jag var på högmässan i morse. Tror inte att jag varit på högmässan sedan min konfirmation för väldigt många år sedan. Är inte speciellt troende eller kyrklig men då de idag skulle be för de som avlidit, o därav min lilla mormor, så tyckte jag att det var ett ypperligt tillfälle att få sig lite andlighet. Man får en speciell känsla av vördnad när man kommer in i en kyrka, ett lugn som stannar kvar långt efter.
Tog en lång, stegrik, promenad med mina tankar efteråt och sitter nu i trädgården och njuter av vårsolen. Nästan all snön är borta och det känns verkligen som om det finns hopp om livet. På vägen hem mötte jag vår 11-åriga granntjej som pimpad med handväska var på väg ner till stan. Log för mig själv när jag såg henne o hennes kompis liksom två minivuxna förväntansfullt var på väg ut att shoppa. Känns inte som att det var så länge sedan som hon tultade omkring i trädgården med runda kinder och hängande blöjbak...
Alla som bor i ett villaområde där man knappt ser var den ena trädgården slutar och den andra tar vi kommer säkert känna igen sig nu. Efter att man vinterrustat trädgården och plockat undan trädgårdsmöblerna nån gång i oktober så ser man inte mycket av sin grannar på hela vintern. Man vinkar till varandra när man skrapar isen från bilrutorna, man byter några ord hängande på snöskyffeln. Men så fort snön smälter bort, solen tittar fram och man hör fåglarna kvittra då sticker vi ut våra vinterbleka näsor och vips är det full snurr i trädgården igen med träd som ska klippas och trädgårdsmöblerna som ska ses över inför den kommande säsongen. Innan du vet ordet av ligger grilloset tjockt över nejden och man hör barnen leka i parken ända fram till sent för nu är äntligen ljuset här!
Större delen av denna härliga, soliga söndag har jag nu tillbringat i trädgården odlandes några nya fina fräknar. I morgon är det måndag men söndagsångesten syns inte till, arbetar i morgon och sen åker jag o mannen till vår stad i världen, PARIS! <3 Om det är nånstans man ska möta våren, så är det i PARIS :-)
//Sara
It´s a djungle out there!
Nu e det ju så att det finns en uppsjö av mascarareklam i dagens media, o det är ju bara en bråkdel av utbudet som finns irl...Bestämde mig till slut för att satsa på L'oreal (because I'm worth it ;-). Hittade deras "Telescopic - lengthens to the extreme" o so far so good. Men nu kom det verkligt kniviga, det fanns inte mindre än TRE varianter av denna Telescopic mascara!! Jag kunde för mitt liv inte röna ut vad skillnaden skulle vara så jag fick helt sonika ta med mig alla tre till kassan för experthjälp o håll i er nu: Den ena förlängde fransarna, inget mer med det. Den andra gick extra nära fransroten o gjorde så att det såg ut som man lagt en supertunn eyeliner. Den tredje, den var inte bara svart, den var extra mycket svart :-O
Variant nummer två fick följa med mig hem och jag måste säga efter att ha provat den för första gången att den håller vad den lovar :-)
//Sara
Dagens boktips! Hög igenkänningsfaktor :-)
//Sara
Att äta eller inte äta...
Mannen är ute o reser. Barnen har inte kommit från bonus-farmor ännu, o när de kommer så är de utfodrade (lyx). Frågan är då om jag ska ta tag i o laga nån middag eller om jag ska skaka ihop en shake...Har insett att Cambridge kommer bli min lifesaver de få dagar jag är själv hemma o inte "orkar" laga mat. 2,5 dl vatten o en påse pulver o jag e all set, o har som bonus dessutom fått i mig den näring som jag behöver. Mer än vad jag kan säga om de fil o mackor som det brukar bli i såna här fall. Eller ännu värre, snask och annat skit.
Ska grunna en lite stund till på det...för å andra sidan så har jag i kylen alla ingredienser till en grymt smarrig pasta...
I Sverige är det lag på att man som bilist ska stanna för gående vid övergångsställe. O precis som allt annat som jag har en åsikt om så ska jag oxå va den första att erkänna att jag inte är guds bästa barn i detta fall heller (inga stenar i mitt glashus inte). Men jag har upptäckt en rätt komisk sak. Det finns tre övergångsställe-scenarion:
1: Den gående visar med all tydlighet att den tänker gå över, bilen kommer en bit bort o har gott om marginal att stanna. Helt enligt regelboken alltså.
2: Den gående slänger sig ut utan förvarning vilket gör att bilisten måste ställa sig på bromsen, till dessa hör även cyklisterna.
3, o den jag blev så full i skratt över i morse: Ett mellanting av ettan och tvåan. Jag ställer mig o visar att jag ska gå över. Bilisten kommer och sitter nog i tänker på nåt helt annat för den saktar inte ner för att stanna, men precis när de kommer fram till övergångsstället och det är försent för att stanna så upptäcker de att jag står där. Då är det som om de vaknar till och skäms att de inte släpper över mig, för de får nåt konstigt stirrigt i blicken som om de egentligen inte ser mig och bara kör vidare. Jag vet, jag e precis likadan...måste träna på det, för jag menar det är ju inte så att vi står vid övergångsstället för vårt höga nöjes skull :-)
//Sara
Koz'modem'yansk
I Koz'modem'yansk finns ett hotell, men man ska inte räkna med rent vatten i kranen, eller duschen för den delen...O varför ägnar jag då ett helt inlägg åt denna "lilla" by i Ryssland? Jo, för att i morgon sätter sig mannen o hans kollegor på ett flyg för att tillbringa en vecka i just Koz'modem'yansk. Med tanke på förra veckans händelser så tröstar jag mig med att de inte ska åka nån tunnelbana och jag tror inte att det finns nåt av intresse för terrorister på den ryska landsbygden. Är dock lite för många om och men o saker som måste flyta kring denna resa för min smak så det är tur att det inte är jag utan herr filbunke själv som ska åka ;-)
Själv ska jag gå tillbaka till jobbet efter fyra sköna lediga dagar fulla av...ingenting faktiskt. Vi har mest varit hemma och slappat och det har varit otroligt skönt. Så skönt att det nu känns som hög tid att gå tillbaka till jobbet o få lite stimulans ;-)
//Sara
Överdrivet misstänksam eller bara uppmärksam?
//Sara
En komplett människa
Har iaf kommit på här i eftermiddag att det är bra att var o en är skicklig inom sitt eget område. Mannen och jag har denna påskafton pillat ihop lampan som jag planerat att göra sedan i julas. Jag har klätt stommen och sytt "kjolen" o nu ligger jag på mattan och diggar melodifestivalen 2010 medan mannen pillar med det elektriska. Ser bra ut såhär långt...måste sy en till kjol för att få till det ordentligt...får bli efter helgen när affärerna öppnar igen.
Nu dags för lugn påskaftonskväll i hemmets lugna vrå med hemgjord pizza, mysbyxor och millenium.
//Sara
