Från viktmål till tidsmål.
Var ju i Sthlm och sprang 6 km i söndags. Den 3 juni är det dags att för tredje året i rad packa in mig i bilen och tillsammans med jobbarkompisarna ta oss runt Vårruset i Norrköping. Förra året lyckades jag och Evelina jogga oss runt de 5 kkilometerna och tanken är väl att jag ska göra det i år med. Brukar inte bry mig så mycket om vilken tid det blir, men nu när jag ändå sprungit några rundor så vore det kul att förbättra tiden. Första femman på förra årets tjejmil gick på 32 minuter, söndagens lopp på knappa 37, så 30 minuter på årets lopp känns som en rimlig förväntning...
En jobbarkompis tipsade mig om att man på iForms hemsida kunde mäta upp sin runda,längd och beräknad kaloriåtgång ;-), så härom dagen la jag upp en 5 km runda och mitt mål är att innan start ta mig runt på denna på max 30 minuter.
Idag är det lördag, solen skiner och inget står på schemat så det var bara att snöra på sig löparskorna och ge sig iväg. Första kilometern gick bra, andra med. Längs vattnet fick jag världens motvind och efter en stund saktade jag ner till en hastig promenad. Väl hemma stannade tiden på 37 minuter och med tanke på att jag nog gått 2 av 5 km så får det väl räknas som en ok tid. Men vad jag inte förstår är detta, varför ska det vara så svårt att pressa sig igenom en halvmil när man springer själv när det går så "lätt" men en massa okända människor omkring mig? Eller jo, det förstår jag väl egentligen. I min ensamhet är det ingen som ser om jag "fuskar" lite, vinnarskallet och tjurskalligheten kommer bara fram i flock. Så vi får välan se när jag springer i mål den 3 juni, om jag nåt mitt mål :-)
//Sara
En jobbarkompis tipsade mig om att man på iForms hemsida kunde mäta upp sin runda,längd och beräknad kaloriåtgång ;-), så härom dagen la jag upp en 5 km runda och mitt mål är att innan start ta mig runt på denna på max 30 minuter.
Idag är det lördag, solen skiner och inget står på schemat så det var bara att snöra på sig löparskorna och ge sig iväg. Första kilometern gick bra, andra med. Längs vattnet fick jag världens motvind och efter en stund saktade jag ner till en hastig promenad. Väl hemma stannade tiden på 37 minuter och med tanke på att jag nog gått 2 av 5 km så får det väl räknas som en ok tid. Men vad jag inte förstår är detta, varför ska det vara så svårt att pressa sig igenom en halvmil när man springer själv när det går så "lätt" men en massa okända människor omkring mig? Eller jo, det förstår jag väl egentligen. I min ensamhet är det ingen som ser om jag "fuskar" lite, vinnarskallet och tjurskalligheten kommer bara fram i flock. Så vi får välan se när jag springer i mål den 3 juni, om jag nåt mitt mål :-)
//Sara
Kommentarer
Trackback
