Småkryp

Harkrankar (Tipuloidea) är en överfamilj myggliknande insekter som omfattar åtminstone 14 000 arter. Harkrankar kallas långbenskrankar i norra Sverige (Kåggamoy i Piteåtrakten), skängelmy i Jämtland, hästmyggor i mellersta Sverige, skrangelmygga i Småland och harskrank eller långben i Skåne. Harkrankarna känns igen på sina mycket långa ben och kan vara allt från 2 millimeter ända upp till 100 millimeter långa. (Källa: Wikipedia)

Övrig information om dessa långbenta småkryp: De är irriterande uppe vid taklisten när jag ska sova på kvällen, de flyger upp i hundratal när jag klipper gräsmattan och de gör absolut ingen nytta.

Fästingar (i Finland även skogsbässar) (Ixodida) är samlingsnamnet för en grupp små vinglösa spindeldjur. Fästingar är parasiter som lever på att suga blod från däggdjur, fåglar och ibland även reptiler och groddjur. De två stora fästingfamiljerna utgörs av hårda fästingar (Ixodidae) och mjuka fästingar (Argasidae). De hårda fästingarnas har ett skal av kitin, och det är med dem som det svenska ordet fästing vanligen associeras. De mjuka fästingarna suger blod under minuter eller timmar, till skillnad från de hårda som borrar sig fast och suger blod under flera dagars tid. Den tredje fästingfamljen - Nuttalliellidae - förekommer bland annat i Afrika. (Källa: Wikipedia)

Övrig information om dessa blodsugande vidriga småkryp: De bär med sig sjukdomar som kan vara livshotande om man inte har vaccinerat sig och sina kära för tusentals kronor, de frambringar hysteri när de bitit sig fast i storebrors hår och ska tas bort och de gör absolut ingen nytta.


Bromsarna är kraftigt byggda och har ett stort huvud och stora, skimrande fasettögon. Mundelarna är stickande och sugande. Beroende på art varierar längden från 6 till 30 mm. De är snabba flygare; fäbromsen kan komma upp i en hastighet av 60 km/h. Bromsar är blodsugande insekter, som anfaller idisslande däggdjur, hästar och människor. Det är dock endast honan som suger blod, vilket hon behöver för att utveckla sina ägg. Hannarna lever huvudsakligen av blommors nektar. Bromsarna genomgår fullständig metamorfos, det vill säga att äggen kläcks till larver som måste äta och växa innan de kan förpuppa sig och förvandlas till vuxna insekter. Utvecklingstakten bestäms till stor del av temperaturen. (Källa: Wikipedia)

Övrig information om dessa strandfridsstörare: De "suger" inte blod, de sliter loss stora köttstycken som blir till stora variga bölder på ställen som man inte når att klia och de gör absolut ingen nytta.

//Sara


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0