Tankar kring barnen....

Det är jättetrevligt med släkt och vänner på middag men att fixa festmiddagar till mellan 6-10 pers tre ggr på fyra dagar det har tagit musten ur mig. Tror att det tagit musten ur hela familjen och vi längtar nog allihop tillbaka till jobb, skola och förskola för att komma tillbaka till de vardagliga rutinerna. Säga vad man vill om att traska i jobba-äta-sova-diket men för barnen så funkar det bäst. De vet vad som händer om dagarna och de slipper bli rastlösa. Som mamma har jag konstant dåligt samvete för mina barn. När jag skriker på dem, hur påverkar det dem? När jag tjatar på dem vad tänker de då? Förhoppningsvis gör man rätt men det finns inget som man oroar sig för så mycket som sina barn. När de var små var de åt ordentligt, om de sov tillräckligt? Nu är det mycket med att de börjar bli stora och bryta sig loss från symbiosen med oss, hur mycket ska man styra och hur långt kan man låta dem testa själva? Innan jag hinner blinka är de i tonåren med allt vad det innebär av frestelser. Det är då jag hoppas att vi lyckats pränta i våra söner smarta värderingar.
De flesta föräldrar hämtar sina barn så tidigt som möjligt från barnomsorgen, vi pusslar för att få ihop semestrar o lov för att barnen ska få vara lediga så mycket som möjligt. Förra sommaren var barnen lediga 7 veckor från fritids och förskolan, 7 veckor! Mot slutet var de så understimulerade och rastlösa så vi bara bråkade hela tiden. Det är inge kul att bråka med sina barn, och de far inte illa av att vara med andra barn och vuxna även på sommaren.
Den här sommaren ska jag dessutom få de bästa av alla världar. Sista veckan i augusti börjar lilleman förskoleklass. Den veckan har jag tagit semester, det innebär att jag får förmiddagarna för mig själv och eftermiddagarna med killarna :-)

Jag älskar mina barn, men vill även ha min egen tid, för mig själv och med min man. Ibland kan jag önska att jag var som de mammor som lever genom sina barn och som trivs med det. Men då vore inte jag jag och jag hoppas att den jag är kommer att forma mina grabbar till schyssta killar.

Nu säger jag kram och gonatt och hej då till Gill Grissom...;-)

//Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0