Tänkte lite...

Eller nåja, nästan iaf. Föda barn slår väl allt.

JAG HAR SPRUNGIT TJEJMILEN!! O jag har verkligen joggat runt hela banan :-) När jag stod vid startlinjen igår tänkte jag att jag nog skulle orka halvvägs i alla fall. Det var svårt i början, trångt o svårt att komma igång, men efter nån kilometer släppte det och helt plötsligt var vi vid första vätskekontrollen som låg efter 2 km. Vi jogga på och efter en stund delar sig banan och vi sprang på båda sidorna om Djurgårdskanalen, det är verkligen så vackert där ute. Vid 5 km kom nästa vätskekontroll och allt känns fortfarande riktigt bra. Säger till Evelina att i backen vid 6,5 km kommer jag gå för att spara på krafterna. Den var dock inte så jobbig som jag trodde så jag stretade på. Efter 7 km kändes det för första gången riktigt tungt och jag fick påminna mig om att det bara är i mitt huvud det är jobbigt, min kropp har fortfarande mycket kvar att ge. Evelina kände att hon hade mer att ge så vid 8 km drog hon upp tempot. Fortsatte i mitt makliga tempo för att orka jogga ända in i mål. Efter att ha passerat Berwaldshallen kom den sista vätskekontrollen och också den backe som sög mest ur mina ben. Skam den som ger sig tänkte jag och kämpar vidare upp för backen med vetskapen att när jag kommer fram till allén på Valhallavägen så är det bara upploppet kvar. 1h 12 min och 12 sek efter start spurtade jag över mållinjen till 2009 års tjejmil. Jag hade klarat det, jag hade uppnåt mitt mål och joggat hela loppet, jag hade sprungit en mil i sträck!!!

 

Idag är jag ganska stel i benen och att gå nerför trappor är en ren pina, men shit jag har sprungit en mil och ser verkligen fram emot nästa år, då ska vi in på 60 minuter!!

//Sara