Tänkte lite...

Åkte på en förkylning i lördags och som amen i kyrkan så bestämde sig min röst för att också ta semester. Jag kände av det i måndags när jag satt och tjöta med Petra och när jag vakna igår så var den helt väck. Försökte verkligen att vara så tyst som möjligt men det är inte lätt alla gånger. Får trösta mig att mina magmuskler fick mycket träning igår eftersom det krävdes en hel del jobb för att få fram nåt ljud över huvudtaget. Idag är det bättre men jag låter fortfarande som en hel karl. I morse när jag gapa på ungarna så blev vår granne nästan rädd *s*. Ska göra mitt bästa och hålla klaffen ikväll och i morgon så att rösten hinner bli bra innan jag och mannen åker till Riga på fredag. Vi ska fira att vi varit tillsammans i 10 år. 10 år!!! Shit det är jättelänge. Det har varit 10 underbara, tuffa, mysiga, jobbiga år mycket beroende på att vi valde att bli föräldrar ganska snabbt. Men trots upp och nedgångar så ser jag fortfarande mannen som det jag kommer leva resten av mitt liv med. De flesta dar iaf... ;-)

Har ju lovat en liten bilddagbok från vår resa och nu ska jag äntligen få tummen ur. Sitter i min sköna vilstol under äppelträdet. Barnen har gått o lagt sig och mannen är ute o far. So here it comes! Eller iaf i nästa inlägg. :-)

Drömde förresten i natt att jag var på busfabriken med barnen och deras sysslingar och en av dem försvann :-S Hm ska jag ta det som ett tecken eller? Han kom till rätta men jag var tvungen att fylla i en "missing-persons-rapport" och bl a svara på vilket som är mitt favoritgodis så jag väljer att inte tro att det ligger någon sanning i denna dröm.

//Sara