Det blomstertid nu kommer och sjung om studentens lyckliga dar...

Så var den äntligen här. Skolavslutningen. Regnet öste ner i morse så jag fick berätta för en besviken storebror att avslutningen skulle bli i kyrkan istället. Men man valde att trotsa vädergudarna och genomföra som planerat TJOHO!! Vi drog på full regnmundering och drog iväg och trots ösregn och nedkortat program så sken storebror som solen hela tiden.
  
På väg ner till Vallarna, alla är vid gott mod trots regnet :-)
Mitt i paraplyhavet står han i blå regnjacka, min ettakluttare som blir toalettdykare till hösten.


Efter att ha torkat upp och tagit en fika hemma så var det dags för nästa examen, min kusin tog studenten idag. Vi sällade oss till släkt o vänner för att fira henne med blommor o champagne.


Vi är en rätt stor släkt, jag inser det när vi är samlade flera sycken på samma ställe. Vi har:
Mormor
Fyra barn
11 barnbarn
8 barnbarns barn

Totalt med respektive blir vi en nätt samling på.....trumvirvel.... 34 pers!!! O då har jag inte räknat med bonusbarnen :-o
Det är sällan, eller aldrig, som vi lyckas få alla på samma ställe samtidigt men vi har oftast väldigt trevligt när vi ses.
Släkten är värst brukar man säga och alla har sin egen konstellation och relation till sin familj. Det jag har funderat lite på är att familjen och den närmaste släkten är ju mångas trygghet, varför är det då ofta så att många känner att de behöver hävda sig vid familjesammankomster? Det är ju då man ska känna att man kan vara sig själv, inte vara den med det häftiga jobbet, den dåliga ekonomin eller vad det nu må vara man vill gömma eller framhålla. Undrar hur många det är som ärligt kan säga att "jag är alltid mig själv, o om det är nån som har problem med det så är det deras problem inte mitt"?

Det har varit en lång dag och jag känner mig ganska trött nu när jag sitter i soffan och knåpar med inlägget. I morgon tror jag att jag ska ta sovmorgon innan dagens storstädning. Måste städa för jag avskyr att komma hem till stök när man varit bortrest. Och som lilleman sa i morse "mamma, nu är det bara 6 dar kvar"

//Sara


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0