Är DU nöjd?
I dagens materiella samhälle är det en konstant jakt på nånting. Den perfekta kroppen, det perfekta hemmet, det perfekta jobbet, det perfekta förhållandet. Man ska vara en perfekt, mamma, arbetskamrat och älskarinna/livspartner.
Alla dessa krav leder till att det går en hel väldig massa människor omkring och är missnöjda. För vem orkar visa upp den perfekta fasaden jämt och ständigt?
När jag röjde undan efter barnen ikväll så slog det mig. Just nu är jag NÖJD, just nu känner jag inte att jag saknar nånting. Jag har inte den perfekta kroppen, men jag har tagit mig en bit mot den kroppen jag vill ha. Jag har inte det perfekta hemmet men jag har tak över huvudet och trivs inom mitt hems fyra väggar. Vem vet om man har det perfekta jobbet? Just nu trivs jag på mitt jobb, med mina arbetsuppgifter och alla härliga människor jag har omkring mig. O det perfekta förhållandet? Ja vem säger hur det ska vara, det finns lika många olika förhållanden som det finns snöflingor, inget är det andra likt. Men i detta nu är jag just NÖJD.
Tror man ibland måste nöja sig med att vara nöjd. Därmed inte sagt att man ska just nöja sig med mindre än vad man faktiskt vill ha, vad man är värd. Men man kanske nån gång måste inse sina o omvärldens begränsningar.
//Sara
Ps, ska tillägga att det är mina tankar kring min bild av perfekt och vad jag är nöjd med jag beskriver, jag lägger inga som helst värderingar i hur andra väljer att leva sina liv. Tycker o tänker om saker o ting gör jag allt som oftast, det vet ni som känner mig. Men om det inte påverkar mig o mitt liv så försöker jag inte lägga nån energi på hur andra lever.
