Tänkte lite...

Utanför huset stöter vi ihop med en klasskompis till storebror. En av tjejerna i klassen. Jag och lilleman går några meter bakom och iakttar hur ingen av de andra två tar initiativet att gå tillsammans till skolan, utan de håller några meters distans emellan sig. Det här får mig att fundera, är det för att hon är tjej? Inbillar mig att hade det varit en kille så hade de gått o pladdrat om Pokémon, fotbollscupen i helgen och ditt o datt. Storebror kanske har en crush *söt* eller så kanske det är så att de bara är två barn som råkar gå i samma klass, vad är det som säger att de vill gå tillsammans? Jag menar, jag går till jobbet varje dag. Skulle jag ta sällskap med en jobbarkompis bara för att vi råkar arbeta på samma ställe om det var så att vi stötte ihop på vägen...jo det skulle jag nog, och där är skillnaden mellan vuxna och barn.

På vägen hem från skolan går jag bakom några ungdomar i tidiga tonåren. Det är svårt att sätta åldrar på barn och ungdomar idag, de ser inte ut som jag gjorde i den åldern (o helt plötsligt känner jag mig urgammal ;-). Iaf, det som får mig att placera dem i tidiga tonåren är det tydliga målbrott som en av killarna hamnat i. Om bara några år är mina egna killar där, med långa armar, stora fötter, och hår överallt...usch vad tiden går fort...vill stanna här ett tag, här där de fortfarande faktiskt vill hålla sin mammas hand när de går till skolan.

//Sara